Del-Piero på Jægerdorffsplatsen

4-del-piero-1

Inför min och Roberts fjärde pizzaanhalt tog vi äntligen mod till oss och lämnade Hisingen och begav oss mot fastlandet. Närmare bestämt så åkte vi till Majorna där vi stannade på Jægerdorffsplatsen. Majorna har under de senaste årens gentrifieringsprocess förpestats med en uppsjö av nya och spännande restauranger och kaféer. Vill man äta på Jægerdorffsplatsen har man vad jag minns dock bara två alternativ, antingen går man till Gröna brunnen och äter kinesiskt och dricker öl (ofta gör man antagligen bara det sistnämnda) eller så äter man pizza mittemot på Del Piero. Del Piero heter eventuellt Restaurang Del Piero. Det finns också en möjlighet att Del Piero heter Pizzeria Del Piero eller Del Piero Restaurang. Serveringen i fråga har nämligen två olika skyltar som är prydda med varsitt av de två förstnämnda alternativen och fönsterdekaler prydda med det senare. Jag nöjer mig med att referera till Del Piero som bara ”Del Piero”. Hur som helst hade jag och Robert stämt träff med vår goda vän Robin, som bor i området, för att spisa där torsdagen den 6 oktober. Det faktum att vi lämnat Hisingen, och således var bortresta, gjorde att det kändes som att vi var på semester. Känslan förstärktes av att Robin kom gående i kortbyxor och solglasögon trots att det var en kall och ganska mörk hösteftermiddag.

4-del-piero-2

När vi gick in på Del Piero och synade menyn möttes vi av en uppsjö av olika pizzaalternativ. Vi stod att välja mellan inte mindre än 87 varianter uppdelade i fem prisklasser samt ytterligare två kategorier betitlade ”Specialpizzor” och ”Pizzor med mozzarella”. Smått panikslagen över att hitta den mest tilltalande pizzan bestämde jag mig till slut för en Mexicana med köttfärs, paprika, lök, vitlök och feferoni. Den var nummer 17 på matsedeln, jag hade inte nerver för mer menygranskande än så. Robert valde en Can’s med champinjoner, lök, oliver, soltorkade tomater och jalapeños. Av de ingredienserna att döma kunde vi med säkerhet fastslå att den var döpt efter Joacim Cans. Robin, som före han är någonting annat är en IFK Göteborgsupporter, ville äta en Blåvitt. Han ville ha Blåvitt inuti sin kropp. I förlängning innebar det att han ville äta en pizza med oxfilé, skinka, champinjoner, lök och bearnaisesås. Några steg under Blåvitt på menyn fanns alternativet GAIS Kebabpizza som Robin mot förmodan erkände att han beställt vid ett tidigare besök på Del Piero. Dock hade han vid den beställningen titulerat den med enbart dess menynummer för att slippa säga ”GAIS” högt. Han var väldigt mån om att ha Blåvitt i kroppen men inte GAIS i munnen.

När vi väl skulle beställa så möttes vi av ett smärre mardrömsscenario då Del Piero har två diskar. En för att beställa pizza vid och en bardisk där man beställer öl och dylikt. Då vi ville ha både pizza och öl visste vi inte riktigt vad vi skulle ta oss till utan stod där som gapande fån ett tag istället. Till slut så beställde vi pizza vid pizzadisken och ställde oss därefter tafatta vid bardisken tills Robert frågade en av bagarna om vi kunde få beställa öl, vilket gick alldeles utmärkt. En stor stark kostade, om inte jag missminner mig, 45 kronor vilket är överkomligt, men inte optimalt. Det kändes däremot bättre när jag skulle betala för mig när vi rundade av och en pizza och tre öl sammanlagt kostade 210 kronor vilket efter de nyss nämnda tre ölen plötsligt verkade väldigt resonlig.

4-del-piero-4Med våra öl slog vi oss ner i ett gemytligt bås mittemot baren för att på så vis aldrig ha långt till den eventuella påfyllningen. Jag tog tillfället i akt att insupa inredningen vilken till största delen bestod av båssoffor i konstläder. Undangömt intill en lång rad Jack Vegasapparater fanns dock ett akvarium innehållandes vatten och även fisk. Detta låter säkerligen överskölja ock den mest stressade matgästen med en trankil känsla av lugn. Ovanför pizzadisken så noterade jag också ett litet överhängande, dekorativt yttertak, med pannor och allt. Jag fann detta värt att nämna då ett yttertak vanligtvis inte syns till inomhus. Vilken grej!

4-del-piero-3

– Ja men det är rätt bra, sa Robin mellan tuggorna. Våra pizzor hade kommit, vi hade börjat äta och jag hade uttryckt min skepsis mot oxfilé på pizza då min erfarenhet är att det tenderar att blir torrt och segt. Min mening angående detta delades dock inte av Robin, som ansåg att rikligt med sås kompenserar för denna eventualitet. Robin, som är en återkommande kund hos Del Piero, var lika nöjd med sin mat vid det här besöket som han berättade att han brukar vara. Det tycker jag att han hade all anledning att vara och både jag och Robert instämde i att det var väldigt gott. Det enda jag kände lite negativt inför var att pizzan var aningen undergräddad vilket resulterade i att den var lite humid och hängig precis i mitten. En individuell slice saknade så att säga både stadga och stabilitet. Detta var dock något som jag fann att jag gärna hade överseende med då det var så pass välsmakligt som det nu var. Hela vår vistelse på Del Piero var väldigt gemytligt och jag hade gärna suttit kvar längre och avnjutit fler överkomligt prissatta öl. Dessvärre så envisades både Robert och Robin med att ha jobb som kräver att man måste gå upp och jobba varje morgon, så vi fick rätt och slätt nöja oss med tre stycken vardera varpå Robin helt sonika promenerade hem och jag och Robert påbörjade den långa återresan till Hisingen.

Positivt: Det mesta! Gott! Trevlig personal! Öl!
Negativt: Lätt undergräddat. Två diskar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *