Tag Archives: Pestens tid

Kärna Pizzeria i Kärna


Vi har varit lite dåliga på att äta pizza det senaste och när vi väl kommer till skott så slumpar det sig att vi äter pizza i Kärna av alla gudsförgätna ställen. En eventuell läsare kanske undrar vad tusan ett Kärna är för något, och det är en välgrundad fundering. Kärna, som tillhör Kungälvs kommun, är något så ovanligt som en tätort baserad på en tv-serie. 1994 grundades Kärna, kraftigt inspirerad av tv-serien Pestens tid, som i sin tur är baserad på Stephen Kings postapokalyptiska roman med samma titel. Vill man veta mer kuriosa än så om Kärna så får man googla själv. Hursomhelst; Robert och jag samt ett mycket gott sällskap bestående av Stacey och Simen hade varit och badat i Tofta lördagen den 17 juni och på vägen hem passerade vi Kärna Pizzeria och tänkte att vi kan äta pizza där lika gärna som någon annanstans. Robert, som var utsedd förare, var den enda som hade tagit med sig solskyddssalva när vi badade och den hade han valt att undanhålla från oss andra så medan jag, Stacey och Simen drack vin och brände oss något fruktansvärt så hade han hållit sig både nykter och väl skyddad från solen. Vi var alltså tre stycken rödmosiga och lite luddiga karaktärer samt en pigg och fräsch Robert som klev in på Kärna Pizzeria. Hungriga var vi dock alla fyra.

Det första jag reagerade på var att det var väldigt lågt i tak i lokalen. Den omfattande menyn satt högst upp på väggen till höger om disken men var ändå bara i ansiktshöjd. Då det fanns lite bord och stolar samt två ortsbor som väntade på sin mat inne på pizzerian gick det inte att backa och ta in hela menyn. Istället fick man gå fram och tillbaka längs med väggen för att kunna läsa alla de olika alternativen man stod mellan att välja. Inte mindre än 90 pizzor fanns att botanisera bland. Jag var fruktansvärt fantasilös så jag gjorde det enkelt för mig och gick i barndom och beställde en Hawaii (jag vill inte tala ner till eventuella läsare så jag tänker inte berätta vad en Hawaii innehåller). Robert bestämde sig snabbt för den okonventionellt namngivna Jojo som var garnerad med mozzarella, gorgonzola, fetaost och färska tomater. Stacey och Simen beställde båda varsin M4, vilket är ett exceptionellt tråkigt namn på en pizza men man kan ju inte gå runt och förvänta sig att allting ska vara roligt hela tiden. En M4 innehöll mozzarella, fetaost, paprika, ruccola, pesto och champinjoner. Champinjoner hette på Kärna Pizzerias meny “schampingjoner” vilket vi var barnsligt roade över långt efter det att vi lämnat Kärna bakom oss.

När vi beställt vår mat satte vi oss på uteserveringen som stod helt tom så när som på vårt lilla sällskap. Under tiden vi spenderade på Kärna Pizzeria märktes ett bra kundflöde av, vilket är logiskt då Kärna Pizzeria äger hela pizzamarknaden i Kärna, men det var inga ortsbor som hade intresse av inta sin mat på plats. Istället vandrade de iväg, bärandes på sina pizzakartonger, med tomma, uppgivna blickar. Gudskelov är allting i Kärna inom gångavstånd från allt annat i Kärna så de kom alla antagligen hem säkert till slut. I väntan på vår mat avnjöt vi läsk och mineralvatten i solen, sånär som på Simen som var den tveklöst mest dekadenta vid vårt bord. Han drack istället eget medhavt rödvin ur ett eget medhavt plastglas och betedde sig som att detta inte var det minsta anmärkningsvärt eftersom att det är vanligt att dricka rödvin till italiensk mat. Skillnaden mellan att dricka rött vin till italiensk mat och att dricka medhavt bag-in-box-vin i ett plastglas på en pizzeria i Kärna var inget som han själv kunde se överhuvudtaget. När våra pizzor bars ut var det dock ingen av pizzabagarna som reagerade på Simens vin så det kan ju vara så att han hade rätt hela tiden.

Pizzorna var riktigt stiliga. Det var exceptionellt platta och i perfekt tallriksstorlek utan att pizzakanterna hängde över tallrikskanterna. Förklaringen till detta fantastiska precisionsarbete gavs till mig av Robert och Stacey som tydligen hade varit avsevärt mer observanta än vad jag hade varit inne på pizzerian. Synbarligen hade bagarna använt sig av någon form av pizzapress där de hade lagt en degboll mellan två metallcylindrar som sedermera pressat degen till perfekt storlek. Jag har aldrig hört talas om, eller sett, något liknande någonsin. Framtiden är alltså här redan idag. I tillägg till att vara estetiskt tilltalande var pizzorna också väldigt smakliga.

– Förbannat varm. Men god tror jag, fick Robert ur sig sedan någon hade intresserat sig för hans åsikt gällande maten. Eftersom hela hans mun var full med förbannat varm pizza kunde han inte riktigt stänga den så det gick knappt att urskilja vad han sa, men efter idogt funderande är jag nu rätt säker på att jag citerar honom korrekt. Så fort pizzorna gick ur sitt skållheta stadium satt vi alla och höll med varandra gällande hur gott det var. Den enda invändningen man skulle kunna ha var bristen på oregano på pizzorna, vilket är något som idag, av någon outgrundlig anledning, märks av på allt fler pizzerior. Problemet var dock lätt löst då Robert, som redan gått in på pizzerian en gång för att be om bestick, gick in och bad om oregano sedan jag förklarat att jag inte kände mig upplagd för sociala interaktioner med främlingar, vilket han faktiskt tog hänsyn till vilket var väldigt uppskattat från min sida. Säkerligen var det uppskattat av pizzabagarna också som nu slapp att jag stod och stirrade på dem nervöst i 30 sekunder innan jag samlat tillräckligt mycket mod för att fråga om oregano.

– Min pizza får fem av fem. Fem av fem schampingjoner, deklarerade Stacey som var såpass nöjd med sin mat att hon spontant uppfunnit någon form av betygssystem. Hade jag själv haft ett betygssystem hade jag också gett min pizza toppbetyg. En väldigt nostalgisk känsla sköljde över mig eftersom Hawaii är den första pizzan jag någonsin åt och Kärna Pizzerias Hawaii var närapå perfekt. Den känslan överskuggades ett tag av att jag satte i halsen och var nära på att dö. Jag lyckades gestikulera till Robert att dunka mig i ryggen då han inte verkade märka av att jag hostade panikartat i vad som kändes som flera minuter i sträck precis bredvid honom. Så fort han hade gjort det och räddat livet på mig återinfann sig den nostalgiska känslan. Det var en bra dag. Tyvärr ligger Kärna Pizzeria, som namnet antyder och som jag redan har förklarat, i Kärna vilket i förlängning innebär att jag antagligen aldrig kommer att äta där igen och det känns mycket sorgesamt.

Positivt: Så gott! Stiliga pizzor! Liberal inställning till medhavt vin! Trevlig personal!
Negativt: Ligger i Kärna.